Om någon kan kallas veteran inom Örebro Stadsmission så är det Per Helgesson. I snart 13 år har han jobbat i de utsattas tjänst, först som biträdande föreståndare på Ria Dorkas och sedan som behandlingsassistent på Porten. Med sin långa erfarenhet kan han sätta tydliga ord på hur utvecklingen bland de hemlösa sett ut.
För länge sedan, under tiden på Ria Dorkas, så mötte han drygt 20 – 30 utslagna själar varje vecka. Många var slitna och beroende av alkohol, hasch och amfetamin. Samtidigt fanns den s.k. ”tjuvhedern”, de utsatta var lojala med varandra, försökte hjälpas åt för att överleva dagen. Om någon saknade ett par skor så bjöd den andra på sina.
50-70 gäster om dagen
Den verklighet som Per beskriver idag är betydligt hårdare. Många fler far illa och Porten möter minst 50 – 70 gäster om dagen. Drogerna har blivit tyngre och sämre, inte sällan rent av giftiga så att överdoserna ökar och skadorna på kroppen blir synliga. Alltför ofta dyker gäster upp med frätskador i ansiktet.
Per beskriver också en tydlig attitydförändring inom gruppen. Förr var man måna om varandra, idag råder mer av djungelns lag. Man stjäl från varandra och hoten om våld och misshandel är ständigt närvarande. Ingen kan vara riktigt säker på sina vänner, den som älskar dig på förmiddagen kan hata dig på eftermiddagen.
Tecken på tillit
Man kan inte låta bli att undra var Per och kollegorna får sin kraft ifrån. Hur mäktar man med en så krävande grupp dag efter dag? Per själv beskriver att det handlar om längtan efter att göra skillnad. Belöningen han får är de små förändringarna. Att se någon glädjas över en god fika, att plötsligt få en kram av en gäst eller få höra att ”jag gillar dig”. Det är små tecken på att ljus och tillit letat sig in i någon.
Men Per pratar också om den kraft han får av sina kollegor. Ett starkt team av medarbetare som alltid finns där för varandra, täcker upp och stöttar när det behövs som bäst. Som när han sitter i ett krävande samtal och ger av hela sitt hjärta för att få kontakt, precis då känner han en varm och stöttande hand på sin axel, han vet att han har uppbackning om något går fel.
Mer tid behövs
Om han fick önska sig något av framtiden så är det större resurser för att göra skillnad under hela dagen. Idag är Porten så mycket mer än en värmestuga. Förr handlade uppdraget mest om att ge värme, mat och gemenskap. Idag sliter Per och kollegorna för att ge råd och stöd, samordna med myndigheter, polis och vården och för att starta förändringsprocesser hos gästerna.
”Vi har inte råd att ha så många människor som far illa, varken för deras eller vår egen skull. Våra gäster kämpar mot ett stort mänskligt lidande och i city ökar otryggheten. Vi måste få mer tid att kämpar för de som kämpar, helt enkelt, avslutar Per”
