Vad betyder Stadsmissionen för dig?
Jag är helt ensam med mina tre barn – den yngsta är 1,5 år och den äldsta fem år. Det var kärleken som tog mig till Sverige 2017 men sedan gick mycket fel. Jag har levt i skyddat boende för att slippa bli misshandlad av min före detta man. Just nu lever vi bara på barnbidrag och får hjälp med hyran och elen av mitt ex systrar. Om jag inte hittat fram till Stadsmissionen så skulle vi stå utan både mat och blöjor. Ni hjälper oss att överleva just nu.
Hur ser en vanlig dag ut för er?
Mina dagar handlar mest om att ta hand om barnen. Vi vaknar ganska tidigt, går upp och äter frukost och försöker sedan komma ut och leka lite utomhus. Sedan går vi in och vilar och ser på TV tillsammans. Jag önskar jag kunde jobba men jag har inte rätt till det, jag har väntat på mitt uppehålls-tillstånd i sex år och saknar fortfarande svar. Alltså sitter jag fast i min dåliga ekonomi, jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig ur situationen.
Vad ser du fram emot i jul?
För mig är det bara kämpigt att tänka på julen. Jag blir så oerhört besviken på mig själv. Jag vill kunna ge mina barn allt det de förtjänar men kan inte ge dem någonting (tårarna rinner nedför Sanjas kinder). Det enda jag kan hoppas på är att vi har mat på bordet så de slipper vara hungriga, något som jag fick uppleva mycket som liten. Ibland försöker jag göra något eget till barnen, jag kan sy så jag kan få till egna julklappar. Vi får se vad det blir i år.
Vilken hjälp behöver du kring jul?
Det är så länge sedan jag tänkte på mig själv så jag vet inte vad jag ska svara. Hela mitt liv kretsar kring att göra barnen trygga, att försöka ge dem en framtid som blir bättre än min. Just nu är det en kamp varje dag. Det enda jag önskar mig är att vi ska ha mat på bordet, att ingen av oss går hungrig på julafton. Större drömmar än så har jag inte.
