Historia
Starten för stadsmissionen
I mitten av 1800-talet var Sverige ett fattigt land. Många människor flydde landet för att skapa sig en framtid och för att överleva svält och fattigdom. Många flydde också in till Sveriges större städer för att överleva. Utsattheten bland människor var stor och i fattigdomens spår följde sjukdom, svält och hemlöshet. Behovet av hjälp var stor.
Under 1853 startades Stockholms Stadsmission med soppkök och härbärgen. Sedan dess har ytterligare nio Stadsmissioner startats. Alla med samma värdegrund och agenda ”Att arbeta för ett mänskligare samhälle med alla människors lika värde i fokus”. Mat, härbärge, dusch och kläder är fortfarande synonymt med en Stadsmission, men utöver det arbetar vi också för att förändra. Vårt mål är att ge utsatta människor handlingskraft och delaktighet.
Under 2014 tillsatte Svenska kyrkan i Örebro en utredning för att bereda frågan om Örebro behövde en Stadsmission. I november 2015 bildades Örebro Stadsmission av 20 församlingar i Örebro och med ett störren ekonomiskt stöd från Svenska kyrkan.
Under 2025 etablerades Karlskoga Stadsmission som en del av Örebro Stadsmission vilket skedde i en nära samverkan med Karlskoga kommun, lokala församlingar liksom lokala partners från näringslivet och idrotten. Verksamheten rymmer såväl en Matmission som vägledning via enheten Råd och stöd.
Idag är Örebro Stadsmission en del av Sveriges Stadsmissioner som rymmer 10 medlemmar och två associerade medlemmar vilka tillsammans har verksamhet på ett 40-tal platser i landet. Varje Stadsmission kämpar utifrån sina lokala förutsättningar men tillsammans bevakar vi och sprider kunskap om frågor som rör t ex fattigdom och hemlöshet. Vi har också en gemensam generalsekreterare som för vår talan i nationella frågor och sammanhang.
Det här är stadsmissionen
Vi är en idéburen, professionell aktör i det civila samhället och vi utför vårt arbete i samverkan med andra såsom; församlingar, organisationer, företag och offentliga myndigheter.
Bli företagspartner
Örebro kan aldrig bli en trygg och säker plats för alla om vi inte tar hand om dem som har det svårast. Därför behöver vi fler som ser och förstår det arbete vi gör och som aktivt vill bidra till förändring.