I 12 år kämpade Mattias med att gå till jobbet. Arbetsplatsen var slitsam med svaga ledare och många konflikter. Trots samtal med facket så återkom samma problem om och om igen.
Till slut var det hans läkare som rådde honom att säga upp sig. Både kroppen och själen tog stryk av arbetsmiljön och alla värden pekade åt fel håll. Självmant gick han ut i arbetslöshet med ett mindre avgångsvederlag i handen.
Det var då som depressionen gjorde sig påmind. Den hade legat och grott i bakgrunden i många år men slog nu ut i full blom. Livet blev allt tyngre att bemästra och Mattias fick svårt att söka nya jobb och försörjning. Till sist fick han knacka på hos Försörjningsstöd för att få hjälp med pengar till hyra och mat.
Efter ytterligare en blytung period, då den psykiskt nedgångna Mattias släppte taget om precis allt; från sociala kontakter till ekonomi och räkningar, så stod han helt utan stöd. Försörjningsstöd hade tappat tålamodet och ville inte längre hjälpa till, vräkningshotet var ett faktum och han saknade mat för dagen. Han var på väg att hamna på gatan.
En handläggare på Försörjningsstöd tipsade då honom om Porten, Stadsmissionens öppna mötesplats för människor i hemlöshet. Vilsen och pank sökte han sig dit en morgon för att få hjälp med ett mål mat. Det blev början på en vändning i hans liv.
På Porten säger sig Mattias ha hittat en varm och välkomnande miljö där man snabbt visade medkänsla inför hans utsatta situation. Han fick hjälp med både frukost och lunch men framför allt fick han mentalt stöd för att börja reda ut knutarna i sitt liv. Steg för steg blev han också allt mer involverad i verksamheten.
Idag har Mattias en arbetspraktik på Porten och åter igen ekonomisk hjälp från Försörjningsstöd. Han löser allt ifrån servering i caféet till tvätt av kläder och samtal med gäster. Tack vare jobbet hos Porten kan han löpande betala av på sin hyresskuld och bo kvar i sin lägenhet. Det betyder inte att livet är en dans på rosor – han kämpar fortfarande med sin hjärntrötthet och längtar efter att få må bättre. Men han står på tryggare mark.
Han kan inte tänka sig en bättre plats att läka på än i den miljö han hittat hos Porten. För som han säger:
”Vi känns som en familj här på Porten, det finns inget vi och dom utan det är alla tillsammans, det finns en värme här som är svår att hitta någon annanstans”
