Jag slår mig ner för att prata en stund med Peter och Mats, de har nyss dykt upp på Porten för att få lite frukost och värme. De sitter nära varandra, pratar om dygnet som gått och trivs i varandras sällskap.
Jag är genuint nyfiken, vill förstå hur man som hemlös överlever ett dygn i kylan. Hur går det till när man ska hitta sovplats och mat för dagen?
Peter ryggar nästan tillbaka inför frågorna, ser trött och uppgiven ut.
– Jag vet inte om jag orkar prata om det, säger han. Jag har inte haft en fast bostad sedan jag var 30 år, nu är jag över sextio… ibland undrar jag varför jag kämpar vidare… varför lägger jag mig inte bara ner och dör…?
Mats suckar instämmande och tittar trött på sin kompis. Själv har han bara varit hemlös i ett drygt år men han vet vilket slit det innebär. Peter fortsätter;
– Jag har tur som hittat en varm källare. Har letat mig fram genom olika kulvertar och hittat en plats som verkar ostörd. Min plan är att kunna bo där nu under vintern…
Mats berättar att han sovit på härbärget Gnistan under natten, att han ibland ”slaggar” hemma hos kompisar eller hos en tjej han känner. Hon är dessvärre väldigt sjuk nu så han vet inte hur mycket det blir hos henne framöver. Men jag undrar vart han tar vägen på dagen, då snön och kylan gör det omöjligt att vistas ute?
– För min del blir det buss-centralen idag, säger Mats. Jag brukar sitta där i många timmar, vänta in att någon kompis kommer förbi så man kan snacka lite. Har jag tur så blir jag bjuden på kaffe, de brukar vara justa på Pressbyrån, sticka till mig en kopp ibland.
Att äta tre gånger om dagen är ingenting som Peter och Mats kan räkna med. Ibland tar de med sig matlåda från Porten, ibland inte. Båda saknar möjligheten att värma mat och vet därför inte hur de ska få till bra måltider.
– Ibland äter jag men vissa dagar blir det ingenting alls, säger Mats. Visst är det jobbigt att gå hungrig, men det är som det är….
När vi kommit så här långt i samtalet så bryter Peter upp. Han orkar inte tänka mer på sin vardag, han vill inte prata om allt som är så jobbigt.
– Jag förstår honom säger Mats, det blir för mycket för honom, allt handlar bara om att försöka överleva. Få kan förstå hur vi kämpar…
