När kriget kom till Ukraina hade Olga Yarchevska levt, studerat och arbetat i Kiev i 15 år. Hon jobbade som översättare på en byrå, gick gärna på teater och opera och umgicks med vänner i den gröna huvudstaden som breder ut sig på sidorna av floden Dnepr.
Livet var gott, men under de sista åren fanns en gnagande oro. Allt fler pratade om de rykten som sa att Ryssland var redo att anfalla. Varken Olga eller hennes vänner ville tro att det kunde vara sant, tills den morgon då hon vaknade av explosioner och såg beväpnade soldater utanför sitt fönster. På bara några timmar hade otäcka rykten blivit en skrämmande verklighet.
Först flydde Olga och hennes mamma till en annan del av landet. När kriget kom närmare även där fortsatte de till Polen. Under 20 timmar satt de tätt tillsammans med andra vuxna, barn och husdjur på ett tåg mot säkerheten. I väskorna fanns bara kläder för en vecka och lite mat, det allra nödvändigaste för att klara flykten.
– Allt vi tänkte på var att rädda våra liv, säger Olga.
Väl framme i Polen visste de inte vad nästa steg skulle bli. De var ändå fast beslutna att ta första bästa möjlighet att resa vidare till ett tryggt land. Slumpen gjorde att man mötte svenska volontärer och fick plats på en av fyra bussar som gick till Örebro och Karlskoga. Eller som Olga själv upplever händelsen;
– Gud hjälpte mig att hamna här hos er.
Redan från dag ett på flykten blev hon en viktig vägvisare för andra ukrainare. Eftersom många inte talade engelska hjälpte hon till att översätta allt från myndighetsinformation till praktiska frågor i vardagen. Genom det arbetet kom hon i kontakt med Örebro Stadsmission i mars 2022, när hon hjälpte nyanlända ukrainare att bli medlemmar i Matcentralen.
Sedan dess har hennes engagemang tillsammans med Stadsmissionen fortsatt. Först i projekt som stöttade nyanlända flyktingar med etableringen i Sverige och i dag som provanställd på Matmissionen. Parallellt har hon arbetat på Folkuniversitetet i Västerås och påbörjat en utbildning till undersköterska. Från första dagen i Sverige har hon arbetat hårt för att lära sig språket och skapa sig ett nytt liv.
I dag känner sig Olga hemmastadd i Örebro. Hon uppskattar stadens lugn och återvänder gärna till Stadsparken eller naturen vid Oset när hon vill koppla av. Samtidigt berättar hon att delar av Örebro har känts stängt för henne, både på grund av den tuffa ekonomi hon levt med och att hon saknar nya vänner.
– Bekanta har jag, men inga nära vänner, säger hon.
Trots allt hon gått igenom bär Olga på många framtidsdrömmar. Hon vill gärna läsa till socionom, bilda familj, få barn och hitta ett fast arbete. Samtidigt är framtiden osäker. Varje år måste hon ansöka om ett nytt uppehållstillstånd och ovissheten gör det svårt att planera livet på längre sikt. Vi som är hennes kollegor önskar av hela vårt hjärta att hon får stanna här bland oss i Örebro.
